Då man åker till jobbet är det mörkt,
då man åker hem från jobbet är det mörkt,
och sen min chaufför stack till Thailand och lämnade mig åt Västtrafiks öde här hemma har det blivit ännu mörkare i å med att jag nu måste gå hemifrån en halvtimme tidigare och för att jag nu inte behöver anpassa mig efter hennes tider vilket betyder att jag kan stanna i skolan och delta i möten och annat som händer lite senare på eftermiddagen. Det är tröttsamt men det är också skönt att få engagera sig lite extra den här sista tiden på praktiken.
Att åka bil till skolan i Uddevalla tar 45 minuter,
nu krävs istället två bussar för mig att komma på plats och i resväg blir det ca en timme och femton minuter, men oftast får jag vänta en kvart på anslutningsbussen och därmed tar det hela 1,5 timme. Denna tid på både morgon och eftermiddag är vigd i mörker då man släcker ner i bussen. Jag sätter min mobil på alarm så att jag inte missar att gå av och försöker omfamnas av mörkret och sova. Jag behöver det med tanke på att jag aldrig lyckas få tillräckligt med sömn då jag tvingas gå upp 05:20 på morgonen, men tyvärr är jag inte särskilt bra på att sova på buss även fast medpassagerarna tar stor hänsyn till behovet av tystnad.
Men även fast jag inte kan sova under de långa turerna tänker jag att dessa ändå kan fylla nån typ av funktion. Med neddämpad belysning kapas alla intryck och allt jag har är mig själv och min tanke. Färderna blir tid för reflektion men kanske främst för vila från allt annat som pockar på så här inför julen. Jag hade nån tanke om att problemen i skolan skulle mattas ner men det är snarare tvärtom att de ökar inför den stundande ledigheten. Bussfärderna i mörker tar mycket tid från min dag, och som idag då jag åkt från Uddevallas station kl 17:15 så var jag inte hemma innanför dörren förrän 18:20.
Jag är trött, men jag gillar stillheten och lugnet som skarp kontrast från skolans värld som aldrig är helt lätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar