söndag, november 09, 2008

En växande besvikelse.
Varför blir det alltid så?
Upplagd av kl.
Etiketter:

2 kommentarer:

Anonym sa...

Varför? Kram Hanna

9:07 em
fröken stistrup sa...

För att vi är människor

9:48 em

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)