Roland - den siste "revolvermannen" - ger sig ut i ett ökenlandskap på jakt efter vad som kallas för Det mörka tornet. Världen han befinner sig i har "gått vidare" vilket i princip innebär att något har gått mycket snett, något som även påverkar alla andra världar i universum, världar som på något sätt binds samman via detta mystiska torn.Under sin långa resa i sammanlagt sju romaner stöter Roland på motstånd i form av mutanter, hummermonster och psykopater, men färden leder honom också till vänskap (om än komplicerad) med människor från paralella världar som blir viktiga nycklar i sökandet.
Böckerna om det mörka tornet skapar tillsammans ett episkt äventyr som sträcker sig över vida fatasylandskap och mänskliga öden och tragedier. Berättelsen har en stor attraktionskraft för alla dem som gillar det fantastiska. Men i detta fantastiska finns det märkligt nog också en överdriven fyrkantighet i Stephen Kings sätt att skriva då han hänger sig åt västernstereotyper där männen skjuter snabbare än sin egen skugga och där kvinnorna är väna och vackra. Alla kvinnor i serien må inte vara vackra men alla bedöms efter sexuella kritierier. Den mest framträdande kvinnliga karaktären startar sin karriär genom att egga upp män för att sedan nobba dem, senare blir hon våldtagen av en manlig demon. Andra kvinnor är sköra, är Rolands första förälskelse, är horor och luder eller blir undersökta i underlivet av onda häxor. Kings män blir inte alls granskade på samma sätt vilket säkert säger något om författarens sexualitet och fantasier liksom även något om vilda västern som manligt fenomen generellt.
Om man ändå kan se förbi dessa stereotyper öppnar sig en spännande värld att utforska och förälska sig i. Böckerna kittlar ens nerver utan att för den skull vara rena skräckberättelser. Det ständigt hägrande tornet gör att man stannar kvar hos Roland och hans vänner i bok efter bok.
De sju böckerna ger många timmars läsning. Jag är på den fjärde och ser fram emot fortsättningen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar