För en tid sedan var jag på besök hos Sarah. Vi hade lite tid över och tittade på tv. Ur rutan strömmade The Doctors - ett program jag sett tidigare och då fått bevittna hur de manliga programledarna tävlade om vem som kunnat göra flest push ups.Denna gång ägnade man hela programmet åt plastikoperationer, påvisade dess fördelar och variation. Inte förrän i sista minuten nämnde doktorerna att man "inte skall operera sig för någon annan utan för sin egen skull", som för att säkra sin rygg mot diverse kritik. Att ens hävda att plastikoperationer skulle vara ens helt egna val i en tid då program likt dessa späder på plastiknormen och allt hårdare krav på skönhet florerar ur media gör min aningens förbannad.
Gränserna för hur man ska se ut flyttas ständigt framåt i plastikoperationernas framfart. Om man kan bleka tänderna - varför låta de vara gula? Om man kan botoxa bort en rynka - varför låta den vara kvar? Om man kan få en smalare midja genom att såga bort ett par revben - varför låta den se tjock ut?
Så fort vi accepterat något blir det snart vardagsmat och tillslut ett tvång; en skönhetspolitik som skapar skillnader mellan människor, mellan dem som ha råd och dem som inte har råd.
Amerikanska medier strålar ut sin falska skönhet och oerhörda sunkighet bakom sönderblekta leenden som går upp till öronen. Människor är fria att göra vad de själva behagar, men vilja formas inte bara individuellt utan även kollektivt där pengar är en av de största drivkrafterna. Jag tror att det kan finnas en stor vinst i att vara mycket kritisk till skalpellen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar