Tempo är inte bara en mataffär...

...det är också en hastighet att ibland blir triggad av men som andra gånger får en att fullständigt trilla av pinn.

Idag var en tempo-dag på praktiken. Har stött på flera sådana dagar den senaste tiden då vi fått halvspringa mellan möten som ibland krävt bilfärd, springa mellan samtal där det efteråt inte funnits tid för reflektion och däremellan snabbt fått hasta ihop planering inför kommande händelser. Det är inte bara elever som har stora behov utan även personal. Idag hade vi en kvart på oss att äta lunch.

Jag tror att det är mycket viktigt, speciellt i arbeten med människor, att ständigt ta sig tid att sitta ner och fundera, reflektera och kanske skriva ner det man precis gjort. På det sättet får man dels klarhet i hur man ska gå vidare och dels får man arbetet ur systemet. Den ångest man får på sig måste i sin tur lämnas vidare för att man ska kunna göra ett gott arbete. Min handledning blev dock bli inställd idag då ett par lärare behövde prata av sig angående ett av dagens möten där de blev kränkta av personal från Bup. Så efter dagens oventilerade turbulens satt jag som en hösäck i bilen hem med allt jobb kvar i knoppen.

Att hetsa för hetsets skull och acceptera ett ohållbart tempo i längden leder sällan till något gott. Som jag varit inne på tidigare i bloggen tänker jag inte gå med på de villkor som ställs i arbetslivet utan snarare jobba hårt idag för att senare kunna jobba mindre proffesionellt och mer med mig själv. Men denna onsdag var extrem och imorgon åker jag på läger där programmet är bestämt i förväg av nån annan. Skönt!