Varje dag möts vi av otroliga mängder information och vid varje nytt intryck skapas vi själva då något förändras i oss eller kommer upp till ytan. Media har en stor roll men vår närmsta omgivning har antagligen en ännu större roll i detta skapande, och även fast vi idag gillar och påstår oss ha kontroll så kan vi aldrig bortse från hur mycket vi faktiskt speglar vår omgivning och den grupp vi tillhör.Då jag befann mig på kamratstödjarlägret med högstadieungdomarna var jag bland annat med på hinderbanan i skogen. För att ta sig genom de olika stationerna krävdes samarbete och det var detta samarbete i denna grupp som gjorde att jag fick en helt ny bild av mig själv.
Jag har alltid ansett mig vara av en smalare kroppstyp, spenslig och kantig, och då jag dansar runt kan jag föra mig relativt smidigt. Men så i mötet med högstadieleverna hände det något, i jämförelse med deras nätta kroppar som jag klamrade mig fast vid och fick hjälp av i skogen blev jag till en klumpejätte! Enormt osmidigt tog jag mig med deras påputtningar över en tvåmetersvägg, över en smal gångbro och gick på lina mm. Min smala kroppstyp blev i mitt huvud nu förvandlad till en klumpeduns av stora mått.
Jag förundras över hur min självbild i den stunden förändrades och inser hur vår personlighet och vårt psyke antagligen påverkas minst lika stort i mötet med andra som vår kroppsuppfattning. Hur denna påverkan ser ut kan man aldrig riktigt veta, men ibland tänker jag rent krasst att det nog kan vara klokt att avboka vissa möten!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar