Nu när jag hoppat på något nytt är det intressant att se i backspegeln på vad som gjort att jag hamnat där.
För mig började det nog redan i grundskolan. Eller förstås egentligen tidigare, men att spekulera i barndomens bindningar mm. är nog att gå för långt här, så jag börjar med skolan: Tror att erfarenheterna av utsatthet och ensamhet gjorde att jag undermedvetet började intressera mig för hur människor fungerar tillsammans. Varför var jag ensam?
När jag ser till puberteten var jag väldigt noga med att haspla ur mig diverse hemmagjorda teorier och kritik gentemot folk, liksom hur jag senare, då jag hamnde på folkhögskola, överanalyserade saker, antagligen för att skydda mig själv. Det var nog också när jag började med det som jag faktiskt upptäckte mitt intresse för det mänskliga. Det var också min utsatthet i grundskolan som gjorde att jag hamnade på folkhögskola. Fixade inte att vara ensam och ledsen, så jag hoppade av skolan och gick hemma i några år tills jag stötte på Nordiska där jag träffade många intressanta människor.
När skolan snart var slut och jag hade läst upp min gymnasiekompetens visste jag inte vad som skulle ske. Marcus slog upp högskolekatalogen och pekade på Kulturvetenskap. "Det borde väl passa dig?" Och när jag läste förklaringen lät det bra och jag hamnade hux flux i Göteborg på en kurs som inte alls handlade om musik och konst som jag hade trott, utan snarare om den kultur som skapat musiken och konsten mm, alltså om de mänskliga relationerna. Det var först där som jag faktiskt fick studera det jag tyckt varit intressant hela tiden, och som senare fick mig att söka till Socionomprogrammet där jag befinner mig nu. Tack vare Magnus sökte jag, och fick desssutom, jobb på ett äldreboende vilket bara ökat intresset.
Jag är nöjd med den utveckling som skett. De erfarenheter jag för tillfället tyckte var förfärliga har lett mig till något bra. Så jag kan bara konstatera att det inte finns några dåliga erfarenheter. Det jag hatade då älskar jag nu och är tacksam för att ha upplevt.
4 kommentarer:
visst är det spännande att vandra på livets väg! allt kan ske med både sin egen och andras hjälp o påverkan! jag menar, hade du trott för några år sedan att du skulle ha en vattenpipa i ditt hem?
kram på dig
you know baby, what doesn't kill you will only make you stronger... även om det var pissigt då är det ju i dagsläget bra å det är ju bra de.. :)
Ja grisen. nöff nöff.
lustigt...ibland undrar man om man egentligen styr så mkt av sitt öde själv, när det gäller val och så alltså... tycker själv att man halkar in på en massa konstiga bananskal här och där, och hamnar i situationer som man kan bli rätt rejält förvånad över....
Skicka en kommentar