En onormalt stillsam valborg

Dagens människa hävdar sig starkt vara självständig. Individualism lyfts fram på alla nivåer som mål att kämpa för, att vara i beroendeförhållande till någon annan eller låta sig bli påverkad av någon annan är inte önskvärt och därför kan vi emellanåt jobba rätt hårt på att särskilja oss.
Det lustiga är att vi i vårt avståndstagande från kollektivet, och i förlängningen även från naturen, trots allt sitter fast i det vi vänder ryggen åt.

Valborg firades hemma hos L med vänner. Vi blev bjudna på god mat och jag gjorde efterrätten. Vi prövande japanska teer eftersom en Japan-resa ligger på planeringslistan, och vi tittade på en intressant film. Jag tog spårvagnen hem vid ca kl 24 och vid Hagakyrkan knackade någon på mitt knä. Det var Johan från klassen som i lätt berusat tillstånd undrade hur det var med mig. Jag berättade hur jag hade firat min valborg och att jag nu var på väg hem. Det var ju förstås ett lusigt sätt att fira valborg på, och jag förklarade lite skämtsamt att man får lov till den sortens firande när man fyllt 25. Han själv hade två månader kvar tills den dagen och skulle festa hela natten. Vi tog adjö och han hoppade av vid Valand.
På stan var det fullt liv. Folk kastade glasflaskor, ridande poliser patrullerade och i Grön express hade någon spytt. Ingen ville gå bakåt i bussen där spyan låg och dallrade och spred sin sura lukt.

Hur individuella är vi egentligen när man enbart för att det är en viss dag vet om att man ska ut och festa? Acceptansen må vara relativt hög i Sverige, men det krävs ändå inte så mycket för att anses vara en avvikare. Jag säger inte att jag är mer "individuell" än andra, bara att jag här väljer att lyfta upp mitt valborgsfirande som ett exempel på hur lite som krävs för att man i vissa grupper ska känna att man blir tvungen att förklara sig som jag gjorde genom att peka på min ålder.
Vi är mer flockdjur än vad vi vill erkänna. Varje dag går vi igenom en hel drös med sociala koder och spel, och vi är beroende av varandras insatser för att samhället, myrstacken, skall kunna fungera. Går vi för långt utanför ramen blir tillsagda, men samtidigt har vi att balansera med självständigheten; att bli för mycket Svensson är inte heller helt önskvärt. "Var er själva" kanske jag borde avsluta inlägget med, men dem vi är är vi på grund av andra.