Vem är den nye David?

Igår var jag på mitt nya sommarjobb i Nödinge och gick brevid, ska göra det även imorgon och vid ytterligare ett tillfälle nästa vecka. Veckan därpå har jag redan två riktiga arbetspass bokade, så det verkar som att de har förtroende för mig. Har utöver det också tre introducerande minikurser i kommunen att gå igenom.
Arbetet sker på ett serviceboende för intellektuellt funktionshindrade. Alla de fem boende har varsin egen lägenhet och sköter sig själva i olika grad, men i huset finns ett gemensamt vardagsrum, biljardbord mm. Mitt jobb blir att stödja i sådant de har problem med, vissa behöver tydlig struktur, andra klarar det mesta själva. Att komma på och genomföra gemensamma aktiviteter för den som vill vara med ingår också i jobbet.

Förutom allt som behöver läras inför sommarjobbet har jag ju också ett relativt nytt kontaktamannaskap att styra upp och vårda, och till hösten väntar nästan en hel termins praktik någonstans på det sociala fältet.
Igår fick jag ut den sista hemtentan för detta läsår. Vi har ganska lång tid på oss, men tentan är tung och svaren ska bli sammanlagt ca 11 sidor, märkligt med tanke på hur många obligatoriska moment och examinerande uppgifter vi gått igenom under de här veckorna.
Jag har också planer på att söka ett Japanstipendium vilket innebär att man förutom betyg mm ansöker genom att skriva en kortare uppsats om ett ämne jag inte vet någonting om.

Jag känner att jag inte riktigt orkar med allt nytt. Jag entrar arenor som jag inte känner till och min kontroll sviktar. Allt sammantaget blir jag splittrad och vill egentligen bara vila och smälta intrycken och göra mig redo. Men nu blir jag istället blank och funderar därför på vem jag själv är i detta. Hur har jag hamnat här? Är det detta jag vill göra?
Jag har själv stakat ut vägen ända från början, men ändå känns det just nu inte som mina egna val utan mest bara som en massa måsten.