Tåren på kinden,
de små ensamna skorna på rummet,
sandaler i den kalla höstvinden,
ensamlunch i skogen.
Jag ömmar så för den som är ensam och ledsen.
Jag tänker att det handlar om en del av mig själv. En rest från förr.
Jag får passa mig för att blanda ihop den delen av mig själv med andra. Jag får passa mig för att göra andra till offer genom mitt tröstande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar