KattFnatt

Vi har skaffat katt. Det gick snabbt.
Jag stannade framför en lapp på ICA där Buffy 5 år och Rune 7 år annonserades bort på grund av trassliga boendeomständigheter. Snabbt var jag på luren och fick fatt i mannen som inte kunde ha kvar sina katter, och dagen därpå åkte jag och Tobb iväg för att hälsa på katterna.
Nu finns de i vårt hem, två nya närvaror som pockar på uppmärksamhet, struntar i att kratta över sitt bajs i lådan samt äääälskar tonfisk på lördagar.

Då jag ogillar tanken på att bara ha katter inomhus så lovade jag en gång att aldrig skaffa innekatt. Men med tanke på att dessa två krabater varit inomhus hela sina liv blev det ett annat läge. Dock kan det nog vara en bra grej att framöver ta ut dem i sele för att utvidga dessa 67 kvadrat, och då min livsplan är ett liv utanför stan så hoppas jag att en dag kunna släppa ut dem på egen hand. Jag tror att det är emot kattens natur att inte få vara ute och springa.

Både Buffy och Rune vande sig snabbt vid sitt nya liv. De är mycket sociala och verkar inte alls ha problem med nya människor. Igår var en av mina kattvakter på besök för första gången och det dröjde inte länge förrän båda katterna kom fram för att visa upp sig.

Det känns speciellt att inte längre bara vara två utan fyra i hushållet. Katter må vara självständiga i förhållande till hundar, men båda kräver mycket uppmärksamhet av oss. Jag bär på ett ständigt dåligt samvete att jag inte skall räcka till, att jag är borta för mycket. Men som kompensation har jag köpt svindyr kattsand som är helt luktfri, ny hörnkattlåda och leksaker med kattmynta mm. Bananen med mynta i tycker Rune mycket om att gnida sig mot.

Både Buffy och Rune är mycket nattaktiva och hade i början problem med att vi vill ha sovrumsdörren stängd på natten. På dagarna sover de gärna under våra sängar, jamar efter kel eller sitter i sin fula klätterställning i upplevelserummet och blickar ut över händelserna på innergården.
Buffy hämtades en gång i tiden på ett katthem då hon förmodligen blev lämnad av sin första familj. Det märks på hennes personlighet. Namnet passar bra då hon buffar sig fram och ofta verkar svartsjuk då man kelar med Rune. Då kommer hon kvickt som tusan och ställer sig i vägen så att Rune lommar iväg med svansen mellan benen. Rune däremot är lite coolare och har inte samma behov av att buffla sig fram. Dock jamar han högljutt så fort han vill ha uppmärksamhet och tycker mycket illa om när jag sover för länge på morgnarna.

Ju fler personer - människor som katter - man har runt sig, desto mindre ego får man lov att ha. Jag måste jobba på min egen självständighet med fyra nya ögon som blickar på mig och söker min bekräftelse.
Jag behöver anstränga mig lite extra men får väldigt mycket tillbaka.
Det är mysigt att ha katt.