Det är nu när mörkret faller allt tätare över byggden, när ångan står som en pelare ur munnen och när kölden och vätan bitter sig inpå skinnet. Det är nu man vill regridera till det barn man var i mammas inre. Gömma sig under täcken och släppa alla ansvar och krav. Vara tätt omsluten av värme - en skyddande barriär mot det svåra därute.Jag älskar att leva men ibland är det också skönt att få vända ryggen åt det livliga och få sova.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar