Drömfångaren

I brist på aktivt dagliv har jag börjat skriva drömbok. Fick idén för flera år sedan och bloggade då mina drömmar. Men nu har jag fått en fantastiskt vacker skrivbok av sambon som tillsammans med smala tuschpennor gör det till en fröjd att sitta i uterummet och teckna ner nattens händelser.

Jag har inte riktigt bestämt mig för om jag även skall skriva mina analyser och tolkningar av drömmarna eller om jag skall låta drömmarna vara mer öppna.
Tycker hur som helst att det är vansinnigt fascinerande att se kopplingarna och symbolerna till det dagliga livet. Ibland kan sådant man förträngt/glömt bort komma upp till ytan och sätta stämningen på kommande dagen. Har med längre mellanrum tex drömt om tidigare partners, som jag förmodligen försökt glömma bort, för att sedan vakna med känsla av sorg eller total lättnad. Vilka spår människor kan skapa, och vilka drömmar sedan!

Min psykolog jag gick hos under mina tonårsdepressioner bad mig ibland att rita mina drömmar på papper och ta med mig till våra samtal. Oavsett om tolkningarna av teckningarna blev rätt eller ej så skapade de spännande diskussioner. Minns särskilt en målning på en kvinnokropp jag tog med mig och hur den ledde till funderingar kring könsidentitet och vad man lägger för värderingar i det kön man har.
Jag önskar att jag under dessa depressiva tonår hade haft fler begrepp, fler redskap att använda mig av under sessionerna! Nu kan jag bara tänka tillbaka och kasta lite nytt ljus över den tiden (om man nu verkligen vill belysa mina tonår! Det är ytterst tveksamt).

God natt!