Jag spyr

De program som uttalat existerar för att lära ut livsstilar kittlar ständigt mina kräkreflexer. Det känns som att de är inne och petar i min mun enbart för att jävlas.
Ett relativt nytt exempel på kräkmedel är The mom show. Ett puttenyttigt och hurtigt program där mammor kan få vara sådär riktigt utpräglat kackliga som de känner för, och samtidigt prata om sina barn och hur man på bästa sätt får tiden att räcka till och allt praktiskt att fungera när man har småttingar i huset.
Men deras tips och trix kommer verkligen i skymmundan då en av programledarna visar upp sina stringtrosor, och vid ett annat tillfälle blir fullkomligt exalterad över en muffinsform som är böjbar: "Oh my god!".
Att ge varandra tips är inget fel, men i ett babbligt tv-programsforum, där en viss livsstilsmoral hela tiden ligger i grunden och puttrar, blir det väldigt fel. De glada programledarna pådyvlar alla stackars tittare deras syn på livet som mor, så klämmkäcka som möjligt för att dölja de ideologiska tecknena. Vi tittare ska bara passivt ta emot och flabba med i deras "diskussioner", och på slutet ska vi svälja allt med hull och hår. Själv spyr jag upp det innan det hinner fastna.
Mitt tips helt utan stringtrosor: Gör det ni också!

Lo kallar den här typen av program för "uppläxande program" i sin kommentar. Och där har vi det! Det går genast att koppla till sådant jag snackat om på bloggen förut: Vår tids rotlöshet. Kan tänka mig att folk tycker jag är tjatig då jag återigen går på med mitt gamla jidderjadder, men jag tycker det är relevant och sant. Industrialismens och upplysningstidens ideal krossade de gamla traditionerna och ramar, och nu står vi här utan ledstjärnor, och uppenbart är att vi inte fixar det. Så då hamnar våra ledstjärnor istället i tv-rutan i program som Mom show, Dr Phil, Du är vad du äter, Äntligen hemma, Gör om mig mm. Alla existerar för att vi inte vet hur vi ska leva våra liv längre, och för att det är så mycket enklare att zappa med tv-dosan än att fundera ut en egen livsstil.