Jag vill inte förhärliga köttätande i det här inlägget, jag äter själv inte särskilt mycket kött numera, och tycker, för djurens skull, att vegetarism är bra. Däremot skulle jag vilja problematisera lite.
I en tidning från Djurens rätt som jag fick hem för ett par dagar sedan skriver diverse författare/forskare om djuretik ur olika perspektiv. En väldigt intessant tidning som använder sig av många av de begrepp som vanligtvis används vid forskning om människor.
I en av texterna framhäver en kvinna att vanan att äta kött kan vara en "social konstruktion", eller snarare att idén om att kött är en naturlig kost för människor är en social konstruktion.
Något som man upptäcker ganska snart då man studerar vid universitetet är att termen social konstruktion används flitigt då man vill belysa sneda maktförhållanden. När det finns en grupp som är svag eller stereotyper så är det antagligen sociala konstruktioner som ligger bakom. I det här fallet är det djuren som är den svaga gruppen och som utnyttjas av människor och deras idéer om att kött är naturligt.
På grund av hur ofta man får läsa om konstruktioner börjar jag fundera på om det i över huvud taget finns något naturligt med oss människor. Det verkar, genom allt jag läst, framhävas att vi är kulturvarelser mer än naturvarelser. Jag undrar så smått om vi alls existerar? För visst smakar väl det där köttet förbaskat gott ändå, och inte är väl smaklökarna en social konstruktion?
Jag och Lo har diskuterat det här med kultur vs. natur en del, och vi är båda övertygade om att vi människor har nedärvda och biologiska beteenden som inte går att förklara som något insocialiserat. Grejen är bara den att vi inte kan veta vad det är som är naturligt beteende och vad det är som bara är inlärt. Den gamla frågan om arv kontra miljö är ständigt aktuell eftersom det inte verkar finnas någon som kan förklara hur mycket av varje fack vi är. Naturvetenskaparna är inne på biologi, kulturvetenskaparna är inne på kultur, men vore det kanske inte bättre att hävda att vi är en blandning?
Men så åter till djuren: Författaren till den nämda texten menar alltså att idén om att människor är köttätare är en social konstruktion, samtidigt innehåller tidningen åsikter om att människor bör jämställa sig med djuren. Det är bra! Men det blir ju då paradoxalt då man samtidigt hävdar att saker som att äta kött är konstruktion. Med den åsikten kan man väl inte jämställa sig med djuren? För många djur äter ju kött, och de tänker inte nämnvärt mycket på det. Om vi ska jämställa oss krävs väl att vi erkänner våra naturliga sidor, att vi kommer från samma plats som djuren och mycket väl kan ha liknande drifter och begär?
Om jag nu tillsist också ska vara lite självkritisk, så är det farligt att hävda sakers naturlighet! De som vill behålla makten hävdar att maktrelationen är naturlig, och sådana påståenden kan bli riktigt farliga. Jag håller med alla böcker jag läst och Djurens rätt om att vi konstruerar maktrelationer som något naturligt, och tidningens problematisering av det är bra, för en del av det att vara människa är att problematisera istället för att acceptera. Kanske är det naturligt för våran ras att göra det, och kanske är det därmed helt naturligt för oss att problematsiera köttätandet. Återigen till brännpunkten alltså: Vilka är vi egentligen?..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar