Delar av min kreativitet har jag lagt på mitt hem, på fina tavlor och vackra saker jag spridit runt i mina rum. Jag har haft mina kreativa faser. Ibland har jag arbetat med seriestrippar, ibland med tavlor, under någon period som mycket ung skrev jag musik och låttexter, ungefär samtidigt ägnade jag mig åt poesi. Teckning och målning har jag pysslat med lite då och då och under de senaste åren har film kommit att bli ett sätt för mig att vara kreativ på.
Jag behöver ständigt någon form av kreativt media att låta känslor och idéer kanaliseras genom. Men mina rum har som sagt alltid varit fyllda av sådant jag gillar, fram tills nu:
I min flyttprocess har det mesta lagts ner i katonger och lådor. Skåpen är så gott som tomma. Jag har dock valt att lämna de mest karakteristiska prylarna framme då det finns ett visst vemod i att se hur lägenheten som varit mitt hem under fem år töms på innehåll. Bland annat har jag behållt växterna i mina fönster, tavlorna i köket och tavelväggen i vardagsrummet. Men nu när även dessa ting börjar hamna i lådor blir det bara tomma rum kvar utan mening eller innehåll. Det intressanta med detta är att det är nu som jag känner mig som mest kreativ. Detta vita vardagsrum jag befinner mig i manar liksom till kreativitet på grund av sin tomhet.
Jag har alltid trott att kreativa miljöer skapar kreativitet, men istället känner jag nu hur detta vita, ljusa och tomma nästan kräver att jag gör någonting för att fylla tomrummet. Märkligt hur tomhet kan vara grunden för skaparkraft. Det säger någonting om människans behov av att finna mening och dess behov av att utveckla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar