Jag överlevde ännu en Amsterdamtripp, om än med en något sargad själ.Amsterdam är i sanning en mycket intensiv stad. Proppfull av turister blir de minimala trottoarerna mycket trånga och råkar man kliva utanför trottoaren finns där sannolikt en cykelbana vilket lätt leder till att man blir överkörd. Jag blev kanske inte överkörd under min semester men dock påkörd ett par gånger.
Under min andra dag i staden arbetade vännen Thomaz och jag fick klara mig på egen hand. Jag lyckades ta mig till Museumplanen där de stora museerna var placerade. Jag köade en stund för att komma in på VanGogh-museet som var givande och vackert innan jag spatserade in mot centrum där jag åt en god sopplunch/middag nära centralen.
Thomaz mötte upp mig efter jobbet och vi gick hem till honom.
På den tredje dagen hyrde vi en cykel åt mig och tillsammans begav vi oss ut på landsbyggden på andra sidan vattnet. Vi gick upp i ett högt kyrktorn i en liten by och fikade i en annan by innan vi vände hemåt. Men turen tog längre tid än vi trodde och jag med min dåliga kondis var totalt utmattad efter att ha cyklat i motvind i vad som kändes som en evighet. Vi blev försenade till cykeluthyraren som hade stängt då vi återvände och jag fick behålla cykeln över natten.
Dagen efter trodde jag mig kunna finna uthyraren på egen hand så jag begav mig ut i Amsterdams vimmel på cykeln och trampade mig in mot centrum. Ack så fel jag hade, jag hittade inte alls uthyraren utan virrade runt ut mål en lång stund. Ingen kunde hjälpa mig och jag vände därför hemåt. Men ack och ve! Jag hittade inte hem heller och utan batteri på mobilen hade jag ingen chans att kontakta Thomaz. Jag får erkänna att jag kände mig väldigt pressad i den situationen där jag cyklade gata upp och gata ner utan att finna det jag sökte. Jag gav nästan upp hoppet där ett tag och tänkte att det nog var lika bra att jag "cyklade framför en spårvagn eller nåt". Tur då att jag inte hann göra slag i saken då jag efter ca 3 timmars irrande äntligen fann min väg hem. Jag kan nu skryta med att jag cyklat i Amsterdam men jag lär inte göra om det igen.
Under min vistelse hann vi med ett par besök på krogen. Första gången var jag och Thomaz ensamma på nån rockbar i närheten av hans lägenhet, andra gången besökte vi ett par gayställen i centrum tillsammans med hans pojkvän. Dessförinnan åt vi middag hos pojkvännen Niels i förorten. Jag stod för efterrätten och vi tittade på gamla nostalgiklipp på dvd och Youtube. Att jag fick ta mig till och från förorten själv med tunnelbana var även det (för en trygghetssökare som mig) något av en pärs då hållplatsen som jag skulle av på för dagen hade dragits in.
Mellan de större äventyren hanns det med en hel del spankulerande på stan, en del shopping och några fikor på café. Jag fick äntligen äta de stora och goda pommesfrittisarna i pappersstrut på nytt och besökte även diamantmuseet. Dagarna på stan var dock för mig inte särskilt avslappnande då jag istället för att kunna uppmärksamma den vackra arkitekturen var tvungen att hålla järnkoll på omgivningen på grund av det myller av liv som staden inrymde vid min vistelse. Hemmavid delade vi toalett med grannen och dusch med hyresvärden, så mina höga krav på standard tvingade jag sänka rejält och därför var det för min del lite svårt att slappna av. Men gott kaffe och te fick jag, och nu har jag lärt mig att den goda waffeln blir ännu godare om man värmer den genom att lägga den ovanpå tekoppen!
Det var trevligt att träffa Thomaz igen, det blir inte så ofta nu när han bor utomlands på en plats dit inga lågprisflyg går, liksom det var trevligt att vinna en ny bekantskap i Niels som jag upplevde var en mycket charmig person. Dock har jag med den här resan insett att det där med storstäder inte är min grej. Det verkar gå mode i att pressa in så mycket intryck som möjligt, att man ska tycka att det är fräckt med "storstadspulsen", men för min del blir nästa semester en renodlad sol- och badresa; den typ av resa jag egentligen hade behövt innan skolstarten!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar