Uppsatsmusketörerna

Efter en mycket intensiv period var det så dags. Vi blev idag opponerade av två vänliga klasskamrater som utöver en del pekpinnar förvånansvärt gav oss en hel del positiv kritik för vår uppsats. Det var gott att höra efter allt slit, men precis som jag hade förväntat mig gick den inte helt igenom utan vi tvingas nu skriva om en del och finjustera för att den ska bli godkänt av examinatorn. Jag hotade med att "hoppa från närmsta bro" om det skulle hända, men då vi tack och lov har hela nästa vecka på oss att justera låter jag bli. Det hade för mig blivit övermäktigt att träffas för att skriva den här veckan, detta med tanke på helgens flytt som tar mycket av min energi i anspråk.

Anna har döpt oss till Uppsatsmusketörerna, och jag kan inte annat än att hålla med då det gäller mina två duktiga partners, men jag har dock för tillfället svårt att se mig själv som musketör. Jag känner mig mest bara trött och sliten. Jag hanterar stress dåligt och det har för min del varit en av de främsta lärdomarna under den är tiden.