Mångkulturell

Jag känner mig riktigt mångkulturell. Om det är ett begrepp som verkligen fungerar vet jag ej, men dock får jag den känslan då jag på morgonen sveper på mig min drakbeprydda morgonrock från Kina, när jag går på mattan som jag brukar kalla för en "arabisk mata", när jag slår på datorn och chattar en stund med polska Szymon eller Danuta, när jag slänger en blick på min vattenpipa eller min asiatiska lykta, när jag äter min italienska pasta med tomatsås, när jag får ett sms på min finska Nokia-telefon från Thomaz i Amsterdam, när jag lyssnar på amerikansk musik och samtidigt planerar inför ett firandet av en riktig svensk jul i familjens trygga famn för att sedan fira nyår i Polen bland vänner.

Jag känner mig vederkvickad av det stora flöde information och inspiration från världens alla hörn och tanken på hur lätt det ändå är att få kontakt trots skilda sätt att leva och tänka. En känsla som dock även kan leda till förvirring då enkelheten man ofta söker egentligen inte existerar.