Det offentliga rummet - en privat angelägenhet

För några månader sedan var jag på väg till bussen. Klockan var tidigt och då våren ännu inte anlänt var det halvmörkt ute på gatorna och kyligt i luften. När jag närmade mig hållplatsen fick jag syn på denna tingest som ni ser på bilden ovan. Trots att jag hade linserna i ögonen var det svårt att se exakt vad det var på avstånd i halvmörkret men jag fick för mig att det var ett torkställ som de byggt upp invid de nya bostadshusen och att klumpen i mitten var ett stort duntäcke som någon hängt ut på vädring. Desto mer tragikomiskt då när jag kom tillräckligt nära för att se att tingesten var det senaste av flera moderna konstverk som Kungälvs kommun placerat ut i utomhusmiljöerna. Detta torkställ med ett skabbigt duntäcke är alltså på fullt allvar konst, och jag blir trött i kroppen när jag tänker på vad det kan ha kostat.

Kungälv som kommun går back i budgeten och förra året blev kronprinsessans besök skarpt kritiserat då det kostade kommunen skjortan att ordna evenemanget. Man hävdade dock att prinsessans besök var "PR" för staden och att det den vägen skulle bli lönsamt i längden. Från säkra källor vet jag att prinsessan kan dra in enorma mängder pengar, så jag köper kommunens förklaring till nationaldagsfirandet om än med en viss skepsis då jag själv inte har något direkt utbyte av Victoria som fenomen. Men att den fula torkställningen skall kunna skapa pengar för kommunen är naturligtvis inget man kommer att hävda då den antagligen bara kostar, ändå står den där som ett förbannat fån för att nån galning i nämndhuset tyckte att skapelsen vore en chick investering.

Det privata är det politiska, det offentliga är en privat angelägenhet, och i tider då lärartjänster blir kickade från skolarna och fikabrödet blir bortprioriterat för gamlingarna kan man inte annat än skämmas för att vara medlem i Kungälvs kommun.

Politiker; skärp er!