Krutkärringar i Flunsåsparken

Det är nåt speciellt med dessa tre damer, det inser jag verkligen nu när jag suttit ett par bänkrader ifrån dem.
Kvällen började tidigt då jag och Thomaz var i Flunsåsparken redan kl 17 för att få en bra plats. Innan dess hade jag fått posera inför min kemtvättare som fixat min vita kavaj.
Under väntans gång fick vi höra soundcheck och köpa lotter. Sen brakade det igång med en programledare jag kände igen både till röst och till utseende men som jag inte kunde placera. Han ledde oss med skämt som nog passade den äldre publiken, liksom allsång med sommarvisor. Därefter brände musikalartisten Niklas Andersson av några låtar iklädd tajta byxor som verkligen framhävde hans lilla stjärt markant. Han var bra, men kanske lite för "musikalig". Om man gillar musikal antar jag att man älskar honom, men musikalkillar blir på nåt sätt ganska så ytliga enligt min uppfattning. De sjunger lite för perfekt, dansar för snyggt och har ingen riktig gnista utöver den där överdrivet proffsiga och på sätt och vis opersonliga ytan. Nej då föredrog jag Siwan, Lill-Babs och Ann-Louse Hansson som efter nitlottdragningen studsade runt på scenen med avslappnad humor och glädje. Inte min musik, men dock riktigt roligt att se dessa krutkärringar live som verkligen kan kallas för proffs!
Kvällen, som vid det laget hade blivit iskall, avslutades med ett fyrverkeri som slog lock för mina öron, och autografskrivning.
På en knölig luftmadrass tillbringade jag natten hos Thomaz efter att vi pratat länge och väl. Fick även träffa hans rare vän Nicklas. Thomaz den latoxen orkade inte gå upp när jag gick upp imorse, hade förväntat mig frukost då jag kom ut från toaletten, men där låg han fortfarande med tuppkammen på kudden och nanade. Så jag begav mig mot Sprängkullsgatan och till skolterminens första dag med introduktion till kursen Migration och mångfald. En kurs som jag egentligen inte skulle befinna mig på då det visade sig att jag hade valt något annat. Sommaren har varit lång och det smakar skräp att skolan inte skickat ut minsta lilla info utanför kursportalen. Så jag fick förklara mig inför en stor och delvis ny klass. Pinsamt värre, men jag fick stanna! Och tur var väl det, för detta är en ack så viktig kurs i det samhälle vi lever idag.