Sötnos. Vad snygg du är i håret.
Du är så vacker.
Du är ju en snäll pojk.
Visst är den killen rar?
Du ser alltid så glad ut.
Oj vad fint du sjunger, du skulle ju kunna leda allsången.
Vad glad jag är att se dig.
Här får du min choklad!
Jag får väl kalla dig sötnos va?
Enligt tanterna på jobbet, vissa mer än andra, verkar det närmast som att jag är en gudomlig varelse. På hemmaplan fick jag dock höra att jag har "en kallhet" som personen som sa det inte vet vart den kommer ifrån. Det satte sig mitt i prick, kanske för att jag vet att det är sant. Dock brukar jag kalla det distans då mina vallar alltid är höga inför nya människor. Den som river mina murar är värd en eloge!
3 kommentarer:
ditt inlägg bevisar iaf vad som gör det så roligt, så värt det, att jobba med människor! snuttisnutt så gulligt!!...sen är det ju inte alltid alla som får så fina kommentarer må jag säga!
tur att jag får en eloge då vännen :)
hur man uppfattas, hur man egentligen är och vad man önskar man vore är ofta olika saker. kanske ser inte dina tanter på jobbet vallarna och murarna, kanske uppfattar de dig som den sockersöta helylle svärmorsdrömmen eftersom det är bilden av dig du ger dem... dina närmsta känner dig. vet hur du är, vem och varför, även om inte ens de kan förklara varför. murar är skyddsnät. bra att ha, men låt dem aldrig bli så höga att du missar något på vägen i rädsla för att släppa in. murar har ibland den tråkiga bieffekten.
Skicka en kommentar