Man småmyser ensam en höstkväll som denna och ägnar timmarna åt att slå in presenter, läsa nya tidningen man börjat prenumerera på och plugga en del vi köksbordet. Man har inga planer på att "gå ut", folk är ju ändå upptagna, så årets Kulturnatta blir inställd. Istället har man det lugnt och skönt i sitt eget sällskap med lite svepande orientalisk musik på låg volym som stämningsgivare.
Men Då hör man hur någon eller några klampar i högljutt i trappan och ringer frenetiskt på den undre grannens dörrklocka. Grannen öppnar, och man inser att det är kört. Det är dags för fest i huset, och snart dånar hip-hop-dunka-dunka genom golvet som får ens jasminté att skvalpa ur koppen och ens ådror vid tinningarna att trumma frenetiskt. För visst är det förbannat irriterande när det yttre inte passar med det inre, med ens inre föreställningar om hur det borde vara?
Det borde inte vara fest ikväll men är det ändå! Att man lider av kliande Urticaria på överarmarna och ett värkande Afte-sår i munnen gör inte direkt situationen bättre.
1 kommentar:
stackare, hoppas att kräftskivan blev trevlig i lördags. :)
Skicka en kommentar