Har du tid en stund?

För ett tag sedan bestämde jag mig för att jag ville prenumera på en tidning. Jag känner att jag sällan har tid eller ork att läsa all skönlitteratur som jag i ett annat liv så hjärtligt hade plöjt igenom, så en tidning i månaden eller så skulle passa perfekt som avslappnad omväxling till kurslitteraturens måsten.
Jag bläddrade lite på nätet och fann det relativt nya Magasinet existera som verkade falla mig i smaken. Varje tidning har ett tema som rör existensiella frågor såsom kärlek, livets mening, sex och i det numret jag fick i brevlådan; skam.
Än så länge, efter att ha läst knappt halva tidningen är jag nöjd. Den ställer på ett lättsamt sätt frågeställningarna man själv ofta går och grubblar på och som eventuellt även dyker upp på min blogg emellanåt. Visst hade texterna kunnat gå lite mer på djupet än vad de gör, och visst finns det åsikter i vissa texter man inte helt håller med om, men överlag trivs jag med att ibland sätta mig i sängen och ägna en stund åt magasinet.

I senaste numret handlar en kort artikel om hur tidsbristen kan skapa skam då vi känner att vi inte hinner med viktiga saker såsom familj och vänner. Våran välfärd har ökat i takt med upplevelsen av tidsbrist, alltså sätter vi ofta likhetstecken mellan välfärd och ekonomi vilket lägger grunden till en känsla av brist på relationer och den skam det kan skapa. Men hur tiden används är ett val man gör aktivt. Kan vi rannsaka våra liv i grunden kan vi också sortera bort det minst viktiga. Huruvida den subjektiva känslan av tidsbrist försvinner i sorteringsprocessen vet jag ej, men tankegångarna är intressanta och på ett sätt väldigt logiska.
Artikeln tipsar dessutom om vidare läsning kring vår känsla av tid, bland annat om tidssociologi som finns att läsa på http://www.familjeliv-utan-tidsbrist.nu/. Jag planerar själv att läsa vidare om ämnet inom kort och ser gärna att fler ta sig tid att göra det.

Vad gäller tisbrist var min "partner in crime" Lo inne på samma tema i sin blogg för en tid sedan, och jag skrev i kommentaren till inlägget att jag tror att man prioriterar studierna och arbetet för att man måste. Går man inte till jobbet får man sparken, pluggar man inte får man inget jobb, så i slutändan handlar det alltså om det basala behovet av mat på bordet vilket faktiskt går före vännerna och familjen. Hade vi levt i ett annat samhällssystem hade vi kanske kunnat göra viktigare prioriteringar, men jag tror att man till viss del även kan göra det nu: Det handlar ju inte bara om att man är "fast i systemet" utan även hur hög ambitionsnivå man har. Vill man åka till Thailand varje år plus ha fin bil och en lägenhet mitt i centrum; ja, då vill det till att jobba också, och då handlar det inte längre om mat på bordet utan om materiell lusta på bekostnad av ens nära och kära. Då är man mer fast i sitt eget inre system än det yttre. Om man vantrivs bör man jobba för att bryta sig loss.

http://www.magasinetexistera.se/

Apropå tid har man nu vridit tillbaka klockan en timme. Vintertiden är här till mångas depression, och imorse vaknade jag av att telefonen ringde upprepade gånger. Jag hade bestämt mig för att sova länge, men då den vägrade att ge upp hasade jag mig tillslut ur min goa säng och svarade.
-Hej de é David...
-Du har fått ett sms och kommer nu få det uppläst!
-HejDavidGlömInteAttStällaTillbakaKlockanSåAttDuFårSovaEnTimmeLängreKramMor.

Tack älskade moder! Din fina insats att skicka ett sms till min hemtelefon gjorde att jag fick en timmes MINDRE sömn!