Säkerhetsnivå nr 5

Lo har som synes flyttat. Hon har lämnat sitt gamla liv på "fel sida om älven" och bosatt sig i en studentlägenhet i Göteborg. Hon stod inte ut med livet på landet längre utan tog sin chans, nobbade Lila express och blev över en helg en storstadsmänniska.

Studenthuset hon bosatt sig i väcker många tankar och funderingar. Det enorma, svarta betongblocket liknar på utsidan ett sinnesjukhus/fängelse, och dess insida likaså: Långa korridorer där varje dörr har ett nummer, där tvättstugan inte öppnar sig om man kommer en minut för tidigt då den öppnas med elektronisk nyckel. En känsla av rigorös kontroll och auktoritet infinner sig. Rad efter rad av små standardiserade lägenheter.
Jag verkar befinna mig på en uppfostringsanstalt där unga människor genom hårda studier skall lära sig att bli goda samhällsmedborgare. Men i den ofärdiga hissen verkar människornas tyglar vara lösare och kontrollen utmanad då man där på väggarna har klottrat "kuk" och "snippa" mm. Ett tecken på en stundade revolt, ett lättande på trycket eller kanske bara ren barnslighet på grund av husets låga medelålder.

Stenblock, sjukhus, anonymitet, kontroll och system är ord jag får i mitt huvud då jag studerar och upplever det nybyggda huset, men innanför dess yttre skal döljer sig Lo's lägenhet som redan fått en liknande stil som den hon flyttade från: Mycket vitt med färgklickar, mycket ljus och en hemtrevlig miljö där dörren låser ute kylan, hårdheten och fängelset därute. En fristad i frihetsberövan, ett lugn i stadens kaos, en stark individ bland all anonymitet.

Följ länken för bilder från lägenheten:
http://groups.msn.com/Minabilderochtexter/lindalosnyalya.msnw