När man skriver om abstrakta och svårfångade saker tycker jag att man ska göra det på ett lättfattligt sätt, och inte försvåra det svåra ytterligare. Finner mig själv ganska ofta, sittandes vid köksbordet, grymtande då jag behöver läsa kurslitteratur som verkar leva i något slags teoretiskt paralellt universum utan koppling till verkligheten. För det mesta kommer jag ju så småningom på kopplingen när jag läst tillräckligt mycket, men ändå önskar jag en mer konkret text, och en sådan har jag precis funnit:Etik i arbete med människor av Jan-Olov Henriksen och Arne Johan Vetlesen (2:a upplagan) är ett av de guldkorn som verkligen uppskattas här hemma vid köksbordet! Den tar sig an ämnen som att allt mänskligt liv är beroende, något som vi inte valt men som ändå är ett måste, vilket också lär oss att ge omsorg till andra behövande. Vi strävar efter individualitet och självbestämmande, men fundamentet är ändå ett beroende av de omgivande människorna och den struktur vi skapat tillsammans. Med de temana blir boken i stort en bok om livets egentliga mening. Och var och varannan mening är verkligen upplyftande att läsa! "Jamen det är ju precis så det är!" tänker jag ofta medan jag läser.
Den understryker också att människan både är förnuft och känsla, att ingen vetenskap borde lämna känslan utanför då vi inte bara är materiella utan även själsliga, ett perspektiv jag verkligen gillar.
Mitt tips till er: Ta er tid och läs boken!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar