Allvaret bakom leendet

Humor är ett intressant fenomen tycker jag, för det säger så mycket om människors värderingar gentemot sig själva och gentemot andra.
Jag anser att humor alltid innebär att man nedvärderar något. Ett skämt kan aldrig vara helt värderingsfritt, för det är alltd något beteende, någon typ av människa eller någon form av egenskap som man klankar ner på, om dock än i all välmening.
Genom humor markerar vi skillnad. Det är det icke önskvärda, det avvikande och det udda vi skojar om, även när vi driver med oss själva. Oönskvärt är tex enligt många att vara en "dum blondin"; och därmed existerar en hel rad med blondinskämt. Det är heller inte särkilt kul att trilla omkull offentligt; och därför finns det hur mycket stå-på-näsan-humor som helst.
Humorns kraft verkar bakom draperier som döljer och täcker det faktum att vi värderar genom våra gapskratt. Bögar, blattar, matchokillar mfl får se sig stympade i amerikanska komediserier, i seriestrippar och i samtal mellan vänner, för humorn verkar även via stereotypier.
Ett intressant forskningsprojekt hade varit att undersöka våran humor för att sedan ranka vad som är vanligast och därmed se vad vi i våran kultur, eller kanske snarare vad vi i våra kulturer, tycker är bra respektive mindre bra. Vilka hegemoniska mönster går att finna bakom bastugängets skrattsalvor eller skvallertanternas symöten? Finns det något övergripande tema vi garvar åt?

"Att vara komisk är bara att vara skämtsam, men att vara spirituell är en allvarlig sak. Att skratta åt något är detsamma som att erkänna att du inte begriper." -Ambrose Bierce.

"Allt mänskligt är patetiskt. Humorns hemliga källor är inte glädje, utan sorg. Det finns ingen humor i Himlen." -Mark Twain.