Skolan

Jag har fått en del kommentarer och en del oroliga mail där man undrat vart jag har tagit vägen. Lite skämtsamt har jag skrivit tillbaka att jag har en "osynlighetsmantel" på mig i skolan, och att jag faktiskt är där varje dag! Men det är förstås inte sant...

Mina oroliga klasskompisar vill jag lugna genom att säga att det är helt okej med mig! Jag lider inte av några allvarliga sjukdomar och har inte slutat på programmet. Mig slipper ni inte i första taget, när ni som minst anar det är min skeva nuna tillbaka i skolbänken.

Att jag är frånvarande beror främst på att jag är skoltrött och ogillar det nuvarande ämnet. Eftersom jag kände att jag misslyckades på senaste salstentan har jag också kommit till insikt att det är okej att inte klara allt; jorden går inte under för det. Somliga skulle kalla mig lat, men jag satsar faktiskt inte på att klara juridiktentan i juni. Visst ska jag göra ett försök, men jag är beredd på och känner mig ganska trygg i tanken att göra omtentan i augusti istället. Då har jag hela sommaren på mig att gå igenom lag efter lag i den takt jag själv vill. Och den insikten om den möjligheten är så förbaskat skön! Världen står inte och faller på mina axlar, och inte min brödföda heller eftersom jag inte har några poäng efter mig som skulle kunna krångla till det hos csn.

Jag känner mig avslappnad och kommer att fortsätta vara det, är så trött på att stressa och ha ångest.

Till min fina klass som kanske för tillfället tror att jag inte vill ha med er att göra vill jag bara säga att så inte är fallet! Har sällan stött på en så sympatisk, trevlig och respektfull klass som den jag går i nu.

Vi ses snart igen!