Drömmar

Det man drömmer om natten är helt klart återspeglingar från det som sker under dagen och det som är viktigt i ens liv för tillfället. Att söka klura ut vad de ofta vridna berättelserna betyder är alltid lika intressant!

På senaste tiden har jag inte drömt så mycket, och jag har tolkat det som att mitt liv är ganska harmoniskt och lugnt för tillfället. Men för ett par nätter sedan drömde jag två stycken drömmar som bägge var alltför intressanta för att glömmas bort:

Mannen i svart som jag bröt med för några år sedan figurerade ofta i mina drömmar förr. Det var en alltför viktig person för mig, och det var därför jag kapade med honom. Men nu så drömde jag alltså, för första gången på mycket länge, om honom igen:

På en stor äng kom han gående mot mig, och han hade exakt likadana kläder som alltid, MEN istället för att vara helt svarta var de kritvita. Då han kommit fram till mig gav jag honom en blomma. Han skulle förlova sig och jag önskade honom lycka till.
När jag vaknade förstod jag inget, men snart insåg jag att det var ett avsked som skedde, ett överlämnande jag hade gjort i drömmen. Hans vita kläder stod för glädje och för frid, nu är allt bra som var dåligt förut.

Den andra drömmen var inte fullt lika fridfull utan mer obehaglig och samtidigt väldigt märklig: Mitt arbete som vårdbiträde figurerar förstås ofta i mina tankar, och jag ömmar för mina gamlingar som fastnat på demensboendet. I drömmen syntes G som hamnat på hemmet efter flera strokes. Hennes rörelseförmåga är förhindrad och hon har aningen svårt att tala. I drömmen anlände jag till jobbet och fick reda på att G hade blivit fullt återställd. Hon kom gående helt upprätt och rotade runt på sitt rum. Likaså talade hon högt och tydligt, men det hon sa var inte angenämt. Istället klagade hon på stället, på oss, och var allmänt arg och frustrerad, detta trots att hon fått sin kropp tillbaka. Hon benämnde dessutom en av de andra kvinnorna på avdelningen som"det gamla benranglet".
Den andre gamligen som dök upp i drömmen var O; en tystlåten man som jag ofta tar upp på morgonen. Jag gick in för att väcka honom, och så fort jag klev in i rummet visste han vad som var på gång och började dunka som ett barn med ena armen mot sängen. "Jo kom nu O!" sa jag i hopp om att göra honom på bättre humor. O:s ansikte blev då förvridet och hans ögon blev onda. På en sekund var han på fötter, tog strupgrepp på mig och sprang med mig dinglandes i luften ut i korridoren. Allt skedde i ett rasande tempo och han gormade. Jag vaknade.

Drömmen var inte symbolisk, men jag tror den cirkulerar kring mina känslor till jobbet, huruvida jag gör det bra för mina vårdtagare. Den tog upp frustrationen som jag ibland kan känna hos dem och gjorde den synlig. Kanske är det en sådan ilska man ibland kan känna på insidan då man förlorat hoppet om framtiden?