Jag har ett par intressanta dagar bakom mig med mångskiftande möten och upplevelser:
I fredags skulle jag och Anna genomföra en intervju med en invandrad kulturarbetare i Bergsjön. Jag missade bussen till gbg då de hade dragit in min hållplats, så den där stressen som jag vet att jag måste undvika stod mig upp i halsen då jag med snabba steg gick genom Bergsjöskogen för att möta upp med Anna och intervjuoffret. "Offret" visade sig inte alls vara ett offer, och svaren han gav oss motsade mycket av det vi läst under kursens gång: I kurslitteraturen betonas mötet, att man ska gå halva vägen var och den svenska rasismen osv. Vår man ansåg däremot att det är invandrarna som ska se till att integreras genom att lägga sin egen kultur och sitt eget språk åt sidan. Han ansåg dessutom att myndigheterna i Sverige är några av de bästa som finns, liksom att rasism i Sverige inte är särskilt utmärkande eller allvarligt. Han lade alltså en mycket bra grund till en spännande analys, och dessutom fick vi varsin bok om Bergsjön i vilken man vill vända den negativa bilden kring området, och två stycken filmer som han varit med och skapat.
Efter en snabb sväng hemma hos Anna på Hisingen tog vi spårvagnen hem till födelsedagsbarnet Ingrid för kalas. Ingrid hade bakat jättegott bröd till vilket det serverades kaffe och te och sedan efterrätt i form av små goda rulltårtsbakelser med grädde på toppen. Tillsammans med Ingrids vänner diskuterade vi socionomare könsroller och huruvida "livmödrarna talar med dess bärare" mm. Intressant men som vanligt utan slutsatser.
Igår (lördag) for jag till stan för ett besök i galleriet där Pål Hollender, den spjuvern, hällt pulver, föreställande knark i högar där man uppmanades att lämna sitt eget knark. Utställningen hette Clean, och på väggen satt foton som visade hur man skulle gå till väga. På det sista fotot stod det att man var clean då man lämnat sina droger, men på bilden var mannens byxor fläckade med det vita pulvet. -Det är för att man aldrig blir helt ren efter att ha knarkat, sa Lo. Frågan för vår del var väl snarare om man nånsin mer skulle bli ren efter att ha besökt denne omtalade konstnärs utställning. Mina nyinköpa kängor blev alldeles vita. Pulvret fläckade även brallorna och kavajen, och det satt riktigt hårt dessutom!
Hollenders projekt där han vill väcka debatt, minns tex då han satte på prositituerade, känns ibland lite över gränsen. Vad får man lov att göra som konstnär för att väcka debatt? Innebär epitetet konstnär, som man ju lätt kan applicera på sig själv, att man får göra vad som helst? Frågorna är många och jag blev lite besviken att Pål själv inte var där för att svara.
Efter en titt på knarkhögarna satte sig jag, Lo, Mats, Hanna och Tess på Condeco för god fika och samtal kring diverse saker. Mina resvänner fick min fina ihopklippta Kina-film som blev så bra. Vi avslutade våran träff på en engelsk pub där jag drack ett glas vin och pratade knarkutställning med en kissande man på dass medans jag försökte tvätta bort pulvret. -Varför dumpa knarket? var den fråga han ställde sig medan han stod där och blötte ner pissoaren.
Jag och Lo begav oss och jag stannade hos min vän där vi kollade på min Kinafilm och på den vackra The fountain: En på många sätt komplex film som väcker många frågor, men som enbart på grund av sin skönhet är väl värd att se!
Kvällen fortskred sedan med några fantastiskt roliga skådespelarinsatser från både mig och Linda. Lo spökade ut mig i diverse grejer hon hade i sin garderob, och jag blev filmad föreställande olika karaktärer som tex en passionerad poet i basker och en slöjbeklädd kvinna i desperat behov av sex. Riktigt kul och eventuellt något som mina trogna bloggläsare kan förvänta sig att få se en del av. =)
Avslutade precis ett långt samtal med Thomaz och skall nu dödstrött hoppa ner i min sköna säng.
God natt (och god morgon).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar