Det säger Pang och jag svimmar

Jag minns än idag de hemska barnkalasen då det skulle lekas med ballonger! Jag hatar ballonger och gjorde så även då. Det är pangandet jag hatar, och på barnkalasen skulle man förstås panga allihopa. Om man visade sig skrajj skulle folk förstås panga ballongerna så nära en som möjligt för att retas.
När min kusin fick nys om min ballongrädsla gick hon ofta runt med ballonger i närheten och skrapade på dem sådär fruktansvärt otäckt så att man inte visste om de skulle hålla eller spricka.
Jag tror att det är det oväntade höga ljudet jag ogillar. Nu tänker ni kanske att ballongpangande på barnkalas inte är så oväntat, så jag kan tänka mig att det också är plötsligheten och nivån på smällen som gör mig illa till mods. Likadant har jag det med maskiner och annat i mitt hem. Om jag sitter och läser under en lampa och den lampan börjar surra lite mer än vanligt får jag för mig att den ska panga och sätter mig därför en bit bort. Varje gång jag tänder en lampa ställer jag mig, om möjligt, nån meter ifrån den för att inte få en eventuell smäll i ansiktet. Varje gång jag skaffat nån ny hushållsmaskin håller jag mig på behörigt avstånd om jag tycker att den låter skumt. Jag vet att det är skitlöjligt men kan verkligen inte hjälpa det!
Dock verkar det som att det trots allt finns folk som gillar ballonger. Vissa mer än andra. Tyder det på en större inre trygghet tro?
Se filmen nedan!