Att vara nöjd

I en tid där självförverkligande kommit att bli synonymt med ett gott liv smädas den nöjde som någon som "gett upp", "är för lat för att utvecklas", "inte har någon framåtanda" osv, detta samtidigt som vi själva fullständigt tröttar ut oss i hetsjakten på lycka, välgång och pengar.

På bordet finner jag mitt dagliga bröd, från fönstret strömmar ren luft att andas liksom fågelsång från närmsta träd, men ändå känner jag som så många andra en ständig brist på fullständighet som man genom samhällets normer kommit att för alltid internalisera. Är inte det om något att vara misslyckad?

Självklart ser jag inte ner på mig själv eller någon annan som söker lycka och nya utmaningar, men jag tycker heller inte att man ska se ner på den som är nöjd med det han/hon har, som kanske till och med valt att vara lycklig med det lilla istället för att försöka finna det där stora som så många av oss verkar glömma bort på grund av att vi kämpar så hårt.

Ta tillvara någon av sommarens lediga dagar och finn perfektionen i de små detaljer du annars blundar för.