Klippa bort märken men ändå inte lyckas

Då man talar om "märkeskläder" menar man antagligen kläder med märken som kommit att skaffa sig ett visst anseende och dessutom kostar en del. Alla kläder som köps i butik har ju märken men ändå är det allmänt känt vad man menar med begreppet.

För några dagar sedan var jag och Seb på NK för ett kort besök. I en butik fick jag syn på en pikétröja från Björn Borg som kostade strax under 1000 kronor. Märkeskläder må sägas hålla en viss kvalitét men jag har svårt att tro att en bomullströja med krage skulle äga en kvalitét så stor att den verkligen vore värd 1000 kronor. Det är mot sådant jag ofta vänder ryggen och jag började analysera varför då jag stod i butiken och tittade på tröjan.

Självklart handlar det om pengar, jag har inte råd med dyra kläder, men det handlar nog också om något ideologiskt. Jag klipper till och med bort de märken som alltför tydligt gör sig synliga på de kläder jag köper. Jag vill inte bli bedömd efter ett visst märke. Om jag alls vill bli bedömd för min yta så ska det vara för hur kläderna ser ut i övrigt. Jag tror också att min ovilja mot märkeskläder handlar om tanken på dess ytlighet - om människor som blint leds av likasinnade. Hur ofta ser man inte anskrämliga D&G-väskor på stan där märket är hela grejen?

I grund och botten tar jag på något sätt avstånd från grupptänkande vilket jag antagligen tycker att märkeskläder är ett uttryck för, mer än kvalitét eller liknande. Men att inlemmas i grupptänkande är dock omöjligt att undvika då vi ju är flockdjur och då våra hjärnor antagligen struktureras upp på omgivningens villkor, men jag vill inte lägga ännu fler lager på min redan inramade individ. Så jag arbetar hårt med saxen vid nyinköp i nån luddig idé om att min individ blir starkare då. Å andra sidan är också "individ" ett slagord i tiden och därmed något som verkligen är förankrat i en gemensam tanke, och den kan jag inte klippa bort hur mycket jag än vrider och vänder på mina kläder, inte ens då jag vänder och vrider på mig själv!