Då jag var ung praktiserade jag på dagis. Där fick jag mina fötter bespottade vid nåt tillfälle. Jag hjälpte barn som hade ramlat och satt med vid måltiderna.Förra sommaren och sommaren innan arbetade jag på äldreboende och fick lära mig att vara mycket inkännande. Med ena handen serverade jag kaffe nästan hela tiden medan jag med den andra bytte blöjor som var överfyllda med skit. Allt med ett leende på läpparna.
Den här sommaren har jag arbetat på ett serviceboende för psykiskt funktionhindrade där jag försökt att sprida positiva vibbar i vardagsrutiner och tjat om tvätt, dusch och matlagning mm.
Den 1:e september börjar jag praktisera som skolkurator vilket jag skall göra hela hösten på en skola med 1:a klassare till 9:e klassare inom samma väggar. Skolan ryktas vara en värstingskola och den stora ålderskillnaden mellan barnen gör att även deras problem kommer att vara vitt skillda från varandra.
Innebär mitt livs arbete med alla dessa typer av klientel att jag snart är den perfekta människokännaren? Knappast! Jag har fortfarande sjukvård, socialtjänst och kriminalvård att testa även fast jag knappast tror att den sistnämnda är något jag törs pröva på!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar