Sommarjobb i koncentrat

I söndags gick jag sista passet på mitt sommarvick och likväl som det var skönt att lämna stället var det också en aning vemodigt. Visst är det konstigt att man kan fästa sig vid ett ställe som man så ofta tycker är jobbigt och krävande?

Serviceboendet i Nödinge innehar fem lägenheter där människor med olika psykiska funktionshinder bor, människor som behöver olika grad av stöttning i en vardag som ofta behöver struktureras.
Kärnan i arbetet har enligt mig varit gammalt hederligt "tjat" om att få dessa människor att göra allt det andra människor gör, såsom att städa, tvätta, duscha, handla och gå till jobbet mm. Som i så många andra arbeten med människor är självständighet målet vilket betyder att uppgifterna de boende gör i sin vardag inte skall tas ur deras händer utan göras av dem själva, något som kunde vara frustrerande när saker inte blev gjorda. På min sista dag fick jag skarp kritik från en av de boendes mammor som visade mig hur rörigt det var inne i hans lägenhet och menade att han ju bodde just där för att få hjälp. Hon tyckte att det ofta var så när sommarvikarierna arbetade vilket gjorde mig lite stött. Men om man har tjatat om städningen och det inte har hjälpt anser inte jag att man skall ta städningen ifrån honom eller någon annan heller, det skapar bara ett större funktionshinder - mer osjälvständighet. I det ljuset spelar några gamla mackor på diskbänken, en obäddad säng eller oborstade tänder ingen större roll. Bättre då att fortsätta tjata tills det tar skruv och man tillsammans kan göra jobbet!

Ett annat viktigt mål för verksamheten är naturligtvis att alla ska få ha ett gott liv vilket naturligtvis kan tolkas mycket individuellt. Men det vi gjort under sommaren har varit att erbjuda diverse aktiviteter från promenader till minigolf och utflykter. Tyvärr har koordineringen av dessa äventyr ibland varit svår då tex någon som behövt sällskap velat stanna hemma medan alla andra som kanske behövt två stycken ur personalen med sig velat hitta på något, och vanligvis jobbar man bara två åt gången. I sommar har de boende också haft semester och det har funnits perioder då vi mest suttit och rullat tummarna. Inte helt illa med tanke på att man fått lön kanske, men jag blir hellre trött av att ha jobbat än att inte ha gjort nånting, speciellt under de varma dagar man helst velat vara ute vid havet och bada, och badning har det tyvärr inte heller blitt tal om eftersom den lokala sjön varit avstängd.

Trots en del svårigheter och ibland inte alltid de bästa förutsättningarna kan jag i alla fall just nu tänka mig att arbeta på boendet även nästa sommar. Det är ett trevligt ställe med massor av potensial och möjligheter. Kommer om jag orkar jobba där lite extra i höst.