En mycket generös själ hade igår med sig filmen Pans labyrint till mig som jag sedan den kom upp på bio sagt att jag velat se men som aldrig blivit av.Jag tyckte mycket om den.
Flickan Ofelia flyr från den mycket våldsamma verkligheten till en fantasivärld som hon finner vara minst lika våldsam. Hon vet inte vart hon ska ta vägen. I verkligheten får hon en styvfar som är allt annat än godhjärtad, liksom hon i den andra världen stöter på onda monster i sin jakt på sig själv som underjordens prinsessa.
Det ligger en frustration i luften, en rädsla för att aldrig kunna fly bort från det onda, allt inpackat i ett vackert foto, fantasieggande miljöer och stämningsfull musik.
Utgåvan som jag fått innehåller utöver filmen även en skiva med extramaterial i form av små dokumentärer som förklarar mycket av tanken bakom berättelsen och symboliken som florerar i den. Tänkvärt, djupsinnigt och smart.
1 kommentar:
Pans labyrint är ju en av de bästa filmerna som har blivit till. Bra att du fått se den nu.
Skicka en kommentar