Lite snö hade suttit fint

Sommar över landet. 30 grader och kanonsol på allas näsor.

Våren har till stor del varit bra den också, så sommaren borde inte komma som en överraskning, men ändå har den även i år tagit mig med storm. Så fort solen tittar fram och jag visar mina bara armar utomhus får jag kliande småprickar på huden, sommarkläder har jag nästan aldrig hunnit skaffa, och någon vacker solbränna i ansiktet har jag knappast heller hunnit få. Jag börjar misstänka att jag är en vintermänniska. Allt talar för det; hur min hud reagerar, det faktum att jag blir "vårdeprimerad", att jag tycker vinterkläder är så mycket snyggare än sommarkläder, att jag tycker folk blir för gapiga på sommaren, att jag tycker det är alldeles för varmt och att jag ogillar getingar och humlor. Förra året, då värmeböljan kom i maj, fick jag till och med en hudsjukdom som yttrade sig i stora utslag på hela överkroppen och som kliade nåt förfärligt tills dess att jag lyckades kortisona bort dem. Och även nu, helt utan hudsjukdom, så tycker jag mig känna att det klias lite överallt. Svettkladdig är man också, och fötterna känns aldrig fräscha hur mycket man än skrubbar.

Nej vänner, lite snö hade suttit fint! Det blev ingen riktig vinter i år, kanske är det den jag saknar nu när termometern stiger allt högre.

Jag vill här citera Björk, som skrivit den nedanstående texten hämtad från den gnistrande skivan Vespertine: Arktisk passion, till skillnad från den väldokumenterade medelhavspassionen, går djupare...

Aurora, goddess sparkle

shoot me beyond this suffer

The need is great.

Aurora, goddess sparkle

a mountain shade suggests your shape

I tumble down on my knees, fill the mouth with snow

The way it melts I wish to melt into you