Har överlevt mitt livs första bodypump-pass

Alla människor tar olika lång tid på sig.
När vissa saker känns motiga kan man antingen välja att dra sig undan, fly hals över huvud eller närma sig det man fruktar.
Jag har länge dragit mig undan all typ av träning, men idag gick jag för första gången till gymmet.
Det tog lång tid, men jag gjorde det och det gick bra!

Bodypump känns som en bra och ganska rolig träningsform. Alla delar av kroppen får sig en rejäl genomkörare och man kan själv bestämma till vilken grad genom att variera vikterna på skivstången.
När instruktörerna den sista kvarten ville få mig att göra armhävningar, som jag dessutom alltid varit dålig på, tacklade jag av och gjorde sedan bara några få övningar till innan musiken ebbade ut och alla applåderade. Musklerna var slut i armarna och då jag lyfte upp stången över huvudet under de sista minutrarna till den frenetiskt dunkande musiken var det nästan att jag tappade den i skallen.

Jag såg antagligen ganska rolig ut. Jag orkade som sagt inte några av de sista momenten och jag var nog den med minst vikter på stången, därför var jag inte helt nöjd med att det gick runt en fotograf i rummet och fotade (säkert därför att det var premiär för gymmets nya B-pump). Men jag är ändå stolt över att jag närmade mig det jag fruktade. Odjuret är hanterbart, jag kan klia det bakom örat och känner därför att jag kommer klara av att fortsätta. Om jag dessutom hamnar i tidningen pågrund av fotografen förevigas ett historiskt ögonblick!