Sagor för stora barn

Ja så var det nog, men själv var jag inte särskilt stor där jag satt bredvid Källarmästarn i hans husbil och med förtjusning lyssnade på alla hans spökhistorier han hade att bjuda på.
Igår när jag åt några riktigt goda blodapelsiner var det särskilt en jag kom att tänka på. Ni förstår, enligt Källarmästarn kommer sig den röda färgen i apelsinerna av att man under dess träd brukar lägga döda människor vars blod frukterna suger upp. Inte självdöda förstås, utan mördade då blodet ska vara färskt och fint. Rysligt, eller hur? Dock äter jag mina apelsiner med god aptit.

Efter det att Källarmästarn lämnade Marstrand, där han först var inneboende hos morföräldrarna och sedan bodde i sin husbil intill Varvet, reste han tillbaka till Norrland där han kom ifrån. Men då och då hälsade han på oss och hade alltid med sig exotiska presenter till mig. Men för ca 12 år sedan slutade han att hälsa på, och adresslös som han alltid var kunde vi inte finna honom. Hade det hänt något? Var han död? Men så för några månader sen dök det upp ett kort i brevlådan. Han har det bra och befinner sig i Norrland. Det vore roligt att träffa honom igen, det är inte alla som har en sådan gedigen samling spökhistorier bakom kragen, och det är inte alla som besitter en sådan vänlig själ. Men ingen är perfekt, vissa kvällar då han hade jobbat öppnade han inte dörren för mig där jag stod och bankade. Det tär på krafterna att berätta historier för energiska barn!