Tusen strålande solar

Så har även jag läst den omtalade boken av Khaled Hosseini och det blir svårt att inte jämföra den med hans tidigare och så omåttligt populära Flyga drake. Språket i de båda böckerna är snarlikt liksom sättet att bygga upp berättelsen.

I Tusen strålande solar möter vi Mariam och Laila som båda tvingas möta livet som kvinnor i ett patriarkat och krigsdrabbat Afghanistan. Mariam är en oäkting och blir tillsammans med sin mor placerad i en enslig stuga där moderns bitterhet över sitt öde smittar ner deras förhållande. Mariams största lycka är när hennes far kommer på besök en gång i veckan, och att hans vänlighet skulle vara falsk som modern påstår är inget som Mariam tror på förrän den dag då hennes far sviker henne och sedan gifter bort henne till en man som är mer än dubbelt så gammal som henne själv, en man som då Mariam inte kan föda honom en son snart visar sitt rätta ansikte. Mariam får leva ett ensamt liv fyllt av både psykisk och fysisk misshandel.
Laila är något yngre än Mariam och de båda känner varandra enbart som grannar. Laila växer upp med en kärleksfull far men med en mor som helt isolerat sig efter att hennes söner dött i kriget. Lailas bästa vän Tariq visar sig då de båda blir äldre vara hennes största kärlek, men kriget skiljer dem åt, och då Laila förlorar sina föräldrar i en raketattack hamnar hon i Mariams hus där hon snart möter på samma öde som henne.

Då Flyga drake främst var en skildring om män och genom männens ögon är Tusen strålande solar en kvinnoskildring, och det är därför en bra bok att läsa om man redan läst den förstnämnda. Den tortyr som dessa kvinnor tvingas uthärda, just därför att de är kvinnor, är närmast ofattbar men därmed också så viktig att känna till. Omringad av krigets fasor får vi följa två kvinnor som förnekas existens och som under dessa villkor tvingas leva ett liv där deras egna behov måste tryckas bort för att kunna uthärda.
Tusen strålande solar är inte riktigt lika vass som Flyga drake vars berättelse är mer fokuserad och mer kärnfull. Men utan jämförelser är boken i sanning mycket gripande även fast det tar ett par kapitel innan man inser det. Tårarna flödade över för mig vid flera tillfällen. Tron på kärleken är bokens underliggande tema, och likt en blomma som tar sig upp ur asfalten är den tron det sista som dör.

http://dejvan.blogspot.com/2008/08/en-berttelse-om-krlek-och-svek.html