Jack Sparrow har gjort mig helt slut!

Jo det är sant! I nästan tre timmar tröttade han ut mig fullständigt, på både bra och dåliga sätt...

I Pirates of the Caribbean 3 tar huvudpersonens vänner hjälp av ett gäng asiatiska sjörövare, plus den gamle räven Barbossa för att rädda tillbaka Jack själv från dödsriket där han hamnade då han blev slukad av Davy Jones monster Kraken. När det uppdraget genomförts med lycka har man det "laglydiga" Ostindiska kompaniet, som nu arbetar tillsammans med den onde Jones, att slåss mot.

Visuellt ser vi en film som är lika häpnadsväckande vacker som de två första; Sirliga detaljer och storslagna animationer. Vackrast är området precis utanför dödsriket, och det innanför. Innehållsmässigt försöker filmen knyta ihop trådarna från de två förra filmerna, och samtidigt lägga in än fler saker att hålla reda på, vilket blir svårt! Turners far skall räddas från den Flygande holländaren, Sparrow ska räddas från dödsriket, Jones blev som han blev på grund av kärlek till en gudinna som visar sig vara instängd i spåkvinnans kropp, världens alla sjörövare har ett brödraskap vilket en gång låste in gudinnan i människokroppen, Jack stöter på sin gamle far mm mm. Det blir alltså för mycket att hålla reda på, samtidigt som det blir för lite skall nämnas! Mycket få saker fördjupas nämnvärt, ungefär som i föregångarna alltså. Allt ligger på en mycket ytlig nivå. Fördelaktigt hade varit att dela upp filmen på två filmer, göra tempot långsammare och fördjupa de olika berättelserna och de karaktärer som gestaltar dem. Det ska tex inte vara riktigt så "enkelt" som det verkade att hämta hem någon från dödsriket, och det skulle vara intressant om man hade nystat lite i Jack Sparrows relation till sin far som nu dyker upp.

Depp är som vanligt bra på sitt underfundiga sätt, spännig utlovas, liksom häftigt ögongodis. Men i trean är det både för mycket och för lite samtidigt, och jag gick ut ur salongen med huvudvärk. En något svag trea av fem möjliga.