| You Are 40% Normal |
 While some of your behavior is quite normal... Other things you do are downright strange You've got a little of your freak going on But you mostly keep your weirdness to yourself |
Normalitet är en konstruktion, men det är en konstruktion genom vilken man lever sitt liv och ser på andra. Man kan inte frikoppla sig från sin kultur. Jag kallar mig för öppensinnad, men visst har jag fördomar och ideal för vad som är normalt, och visst pågår det en ständig förhandling med vänner och omgivning för att få just min världsbild bekräftad, vilket ju inte alltid lyckas! Lika ofta kommer jag på mig själv med att ha tagit över någon annans åsikter. I slutändan kan man fråga sig vem man egentligen är, och vem som sätter måttstocken. Svaren borde bli att man är en blandning av allt möjligt, och att det inte är En person, utan vi tillsammans som bestämmer vad som är normalt eller ej. Men hur den processen går till - från att något är onormalt tills att det anses vara helt okej - kan nog ingen svara på.
Angående testet har jag en svag aning om att det är producerat i USA. Det finns ju inga homogena kulturer, men man kan ändå urskilja vissa särdrag som gör att testet kanske inte är applicerbart på hur ett Svenssonliv i Sverige kan te sig.
Testet hittade jag på Emsens blogg då hon nu tagit upp skrivandet igen. Gör ett besök hos henne!
5 kommentarer:
fast jag vet inte om jag tror på det där resultatet mr. jag blev ju 60% normal. men visst enligt dina teorier tidigare idag så stämmer de väl. men jag vill inte... määää
normaliteten finns bara for att vi ar flockdjur och inte vill var ensamma. Sa vi anpassar oss. De som anses vara normala ar gruppen med mest manniskor, typ "samhallet". Vi ar for radd att vara utanfor sa omedvetet kor man pa den accepterade stilen. Vilket ar super kasst, men vad gor man inte for overlevnanden. Att saga att "jag ar inte som alla andra" haller inte. Alla ar ganska likadana om man kollar ordentligt.
Emma: Du är fullständigt normal. Tack och hej! NÄSTA PATIENT!
Astistrup: Ja vi är lika på många sätt, men också väldigt olika i vissa avseenden.... Huvudsaken är nog att man kommer tillfreds med sig själv och den man kommit att bli, oavsett om man enligt normen anses vara normal eller ej.
Men visst är det som du säger: Vi är flockdjur!
I grunden ar vi likadana. Sen paverkas vi sjukt mycket av allt omkring. Menar bara att det gar inte att saga att nagon ar normal for det finns egentligen inte. Visst sa maste alla komma till freds till hur dom kommer att bli. Gar inte domma boken efter omslaget bara. En mordare foddes lika slemmig och sot som jag & hade inte en tanke pa nagot annat an tuttar & sova.
Tuttar och mördare? Hjilp mik!
Skicka en kommentar