Teknikens tyranni

Elektroder.

Sladdar.

Binära koder.

Teknik.

Bakom allt sitter vi och ler åt oss själva och åt andra. På bloggsidor representerar vi den starka men svaga individens narcissistsamhälle genom att ständigt söka uppmärksamhet och kommentarer. Själv har jag till och med lagt in en räknare vilken räknar antalet besökare bland mina legobitar.

Vi chattar på msn, raggar på Spraydate och Qx, och lever i mångt och mycket vårt sociala liv i den oändliga cyberrymden.
Tekniken finns där för att hjälpa oss få kontakt med människor, och det får vi, men jag ställer mig frågan om den inte också blockerar oss från att söka verklig, mänsklig kontakt? Tekniken kan å ena sidan fungera som ett medium, en mellanhand som kopplar oss med andra, men den kan å andra sidan också fungera som en spärr i vilken vi blir beroende och fast. Våra relationer, som i sin elektroniska form kan bli mycket komplexa, hålls inom datorskärmens ramar, och den tid vi kunde ha umgåtts med vännerna i verkliga världen använder vi för att umgås med dem via textform på msn och icq. Det är som om vi söker kontakt men ändå inte, som om vi slänger ut en tråd men genast drar in den igen.

Tanken slog mig då en man jag talade med på nätet fyllde år och sa att vännerna förr ringde på hans födelsedag, men att tiderna förändrats och så även tekniken; numera sms:ar vännerna istället.

Jag vill inte låta som en stenåldersmoralist eller teknikhatare, för det är jag inte, men ibland kan det vara bra att stanna upp och fundera över alla de saker vi integrerar i våra liv utan att reflektera.