Nervös väntan

På skatteåterbäringen

På kärleken?
På mors dag?

På tentaresultat?

Nej!

På sommarschemat!

Jag vet ju när jag sagt att jag kan jobba, men att få sitt öde bestämt på ett papper känns nervigt. Helst av allt vill jag ju inte jobba alls men ändå tjäna storkovan, men det går ju tyvärr inte, så jag blir ju helt enkelt tvungen att acceptera vad än ödet (Solveig) erbjuder mig med sin rappa handstil.
Schemat skickades i förrgår berättade hon för mig, men efter en snabb blick på min skräpiga dörrmatta kan jag konstatera att det ännu inte nått destination David.

Pray for me!